Besök hos Piglyckan och uppväxten

Ett väldigt viktigt stopp på våran resa var vid Piglyckan, som ligger ute på landet nära Norrköping. Där bor två väldigt viktiga personer för oss. Caroline och Philip. Dom här vackra själarna träffade vi på folkhögskolan där jag och Tobi träffades. Vi blev snabbt en kvartett som tyckte om att umgås. Vi delar på allt. Vatten och bröd, kärlek och visdom, sorg och lycka. Ja allt mellan himmel och jord. Vi drömmer tillsammans och vi gråter tillsammans. Att vara i Piglyckan med dessa två gör livet till en sagovärld. Huset är inrett med blommor av alla dess slag, på både tapeter och fysiska blommor, inomhus och utomhus. Det mesta är köpt på second-hand och allt som de äger är noga utvalt med kärlek.


Vi landade i Piglyckan i hela fem dagar, och det behövde vi verkligen. Vi behövde samtala om resan, få höra deras perspektiv på livet, och även bearbeta att vi inte kommer ses på ett bra tag igen. Det blir i många fall en krock i mötet med andra människor när vi berättar om våran resa. Men när vi träffar Carro och Philip känns allt vi gör självklart, även om dom berättar att det även får dom att tänka över deras egna liv, vad nästa steg är osv. Det kan vara jobbigt att möta ibland. För alla vill vi ju framåt i våran utveckling. Jag gillar att man vågar utmana tanken på förändring hos sig själv och olika beteenden.
Men jag tycker också man ska komma ihåg att utveckling sker inte alltid när man GÖR saker, eller när man får tydliga insikter.. Ett ”mantra” som vi lärde oss på skolan var att ”lita på processen”. Även om man känner att man står still, så är det alltid en process som är igång och gror. Beslut kommer när det kommer och utvecklingsprocessen är alltid igång. Det ÄR som det SKA. Ibland behöver man ”slå till”, bestämma sig och ”köra igång” men ibland behöver man bara låta det gro lite inom sig. Andas, och lita på att allt blir som det ska.

Att få tillbringa flera dagar i Piglyckan var otroligt upplyftande. För oss är det viktigt att vänner och familj blir en del av våran resa, eftersom vi delar livet tillsammans.

Efter Norrköping så tog vi våra cyklar och for mot Västra Götaland..


I Karlsborg träffade vi Mai och Lulle som tog hand om oss ordentligt. Vi fick mat och dusch och massor med lyckönskningar. Vi fick även parkera våra cyklar och all packning där över helgen, medan min pappa kom och hämtade oss för att åka till Göteborg, där vi skulle träffa min släkt och besöka sjukhuset mm. Det blev en känslosam helg, med många betydelsefulla möten. Att åka dit var självklart och en del av våran resa. Att möta det som faktiskt är i livet just nu. Att just cykla är inte det enda som utmärker våran resa för oss, utan det är allt som händer runt om. Att ta sig tid att göra saker som vi verkligen vill. Att ta sig tid att möta människor, lära sig nya saker och att utvecklas så som vi vill. Tack Mai och Lulle för ett fint möte och för att vi fick parkera hos er. Vi uppskattar det otroligt mycket, och vi kommer alltid ha med oss detta. En mysig helg, där Tobias även fick till ett fallskärmshopp på Skövdes flygplats : )

Ett annat viktigt stopp på våran resa gjorde vi i Fagersanna där jag, Clara, växte upp. Hit ville jag framför allt åka förbi för att visa Tobias en annan del av mig som han inte fått se ännu. Det har varit FANTASTISKT. Fagersanna är så mysigt, och Tobias blev riktigt förvånad över hur vackert jag växt upp. Till och med jag blev lite överrumplad över stället. Allt blomstrar här nu och vattnet låg så stillsamt och vilade i sjön Örlen. Vi åkte förbi mina två hus som jag bott i här, och känslorna snodde sig dubbla som alltid när jag besöker min uppväxt. Finns så mycket vackert och lyckligt, men det finns också så mycket sorg. Sorg som jag tror finns i varje litet barn när man går igenom livets olika skeden i livet. Jag har haft en otroligt fin uppväxt, med underbar familj och vänner. Men livet är inte alltid så lätt att förstå för det ; )

I Fagersanna träffade vi min barndomsvän Petronella, som bjöd oss på mat och husrum. Ett kärt återseende som alltid. Älskar dig såå !

Efter Fagersanna kommer Tibro, där väntar fika med Saranda och Johan med familj. Här väntar också Tobias faster Karin och hennes sambo Thomas. Tack för att ni tar emot oss ❤
Hej så länge !

4 thoughts on “Besök hos Piglyckan och uppväxten

  1. Jasmin Reply

    Så kloka ord Clara! Lita på processen.. Tack för påminnelsen och lycka till på er nästa etapp! Kram!

    • changingthestory Post authorReply

      Tack Jasmin ! Så kul o höra från dig. Ja, processen får vi inte glömma i tuffa stunder. Allt blir bra i slutändan. Och är det inte bra.. nä, då är det inte slutändan ; ) Det värmer att du följer oss och tar dig tid att skriva några ord. Stor kram Clara och Tobias

  2. Andrea Reply

    Så skönt att veta att det går bra för er och kul att ni vågar er ut på denna resa spännande att följa er 💪 // Andrea Mickes syster

    • changingthestory Post authorReply

      Ah om bilderna slutar dyka upp på Instagram en längre tid så får du komma till undsättning 😛 Hoppas vi kan förse dig med inspiration! <3 😀

Leave a Reply