Polen, the best and the worst

Likt de flesta svenskar hade Clara en bild av Polen som grått och dassigt, industri och fabrikfyllt utan en massa färg.
Jag som har min bästa vän i Polen visste bättre men endast ord har inte fått rätsida på Claras uppfattning.
Anländandet i Gdynia var inte mycket att hurra för, hamn som hamn liksom. Med en massa tillhörande lastbilar och förjävlig trafik..
Efter endast en halv mil eller så kom vi dock fram! fram till Europas längsta strand mellan Gdynia och Gdansk med turistorten Sopot däremellan.
 .
 .
Perfekt väder och en pir rakt ut i Östersjön tillsammans med kaffe och glass vagnar som precis rullade in för dagen. “Såhär kommer det vara i två dagar framöver 😀 😀 !” konstaterade vi överexalterade.
Magiska stränder, magnifika skogsslingor och underbar mat som dessutom knappt kostar hälften av maten i Sverige.

 .

.
Efter att vi hämtat andan och lyckats stänga våra munnar cyklade vi längs både strand och skog med en fantastisk lunchbreak barfota i sanden för att sedan få uppleva de finaste cykelvägarna vi nånsin upplevt. För den som ej varit där är det en rekommendation. Åk!
.
.

Efter ett par dagar cyklandes på fina vägar nådde vi Elblag som hade en fantastisk fin gamla stan med en lång historia. Tilläggas kan att det längs vägen suttit vägskyltar om att ge cyklisterna utrymme (minst en meter). Vet ej om det är skrämmande eller lättande men med tanke på hur Polens trafikstatistik ser ut kändes det som ett bra intro.
Väl framme i Elbląg drog vi till fallskärmsklubben Elblaski som låg mitt i staden och läget var fantastiskt! Den utsikten var otroligt fin 😀 för att inte tala om välmötande trots knackig engelska 😛
.

Vägen mellan Elbląg och Poznan var sedan allt ifrån toppen till botten. Landskapet var chockerande grönt och jordbruk var det överallt! Polens “landet” är verkligen verkligen grönt!

Skumpiga vägar och lappade vägar till tusen tog hårt på cyklarna. Ibland grus som var helt ocykelbart. Ibland heeeelt igenvuxna stigar med träd mitt i stigarna och diken att passera. Glasflaskor krossade överallt med två punkteringar som resultat. Sedan råkade vi in i ett naturreservat/motorcross-bana med sandfyllda backar där vi fick hjälpas åt att knuffa en cykel i taget. Fy vad vi har svurit!!

Och för att toppa de från och till dåliga vägarna har mer eller mindre ALLA hundar skällt på oss och flertalet obundna även jagat oss. Läskig känsla när man jagas av en hund utan ägare i sikte som skäller på en utan dess like. Än så länge har vi sluppit sparka mot dom men redo har man varit.

Sedan har vi överraskats av hjälpsamhet till tusen. Till exempel en pappa som ej pratade engelska ropade över sin 14åriga son som prompt skulle hjälpa oss. Han bokstavligen skrek hans namn tills hans kom springandes 500m bort. Efter att pappan åkt iväg insisterade sonen på att ta oss till en sovplats 8km bort. Sprang iväg 500m för att hämta sin cykel och han cyklade med hela vägen för att “översätta” på plats. Väl på plats förstod vi att vi missförståtts och han hade tagit oss till en privatperson som hyrde ut rum “lite” dyrare än vi tänkt oss but still. Vilken liten gentleman!

En dag hade vi bestämt en etapp lite längre än vad vår ork egentligen ville ställa upp på. Tills vi nådde Labyszin och skulle avrunda till Znin. Världens gulligaste by som ledde oss vidare på helt nylagd asfalt hela vägen till Znin. De sista två milen gick på under timmen och med tre växlar och 30 kg packning känns det otroligt fort.

Utöver dessa få axplock var Poznan något annat. Svettiga, trötta campare som kommer in mitt på torget i staden. Se bild.

Tränger sig fram mellan turistvagnarna som en efter en frågar om vi är vilse och vi behöver hjälp. För att sedan mötas av öppna dörrar på Punkt Sporny, klubb och restaurang mitt på torget. Där vi kunde ställa in allt vi hade i ett gammalt antikvariat för att sedan gå upp två våningar och mötas av öppna armar och skämtsamma frågor kring vad fan vi hittat på för nåt.


Sedan bara tvätta och duscha och äta.. äta på restaurangen som bara låg trappan ner. Gratis!?
Den veckan skämdes vi bort på alla möjliga sätt, vi badade på ett otroligt häftigt badhus, gick på bio, spelade spel i arkadhallen, drack med fri bar i restaurangen, åt diverse polsk mat, åtnjöt Poznans (troligtvis Polens) godaste glass! och mer därtill. Att äta soppa inuti ett bröd är verkligen ett av livets lifehacks och borde anammas av långt fler kulturer. Och att vi fick äta de godaste grönsaksbiffarna någonsin i Polen var en oväntad överraskning.

Vill du uppleva en resa och destination där det både är fantastiskt och förjävligt? Ett land vars toppar och dalar är intensiva nog att garantera historier många år framöver. Då ska du resa igenom Polen! Räkna inte med att allt allt kommer vara bra eller ens okej ibland men räkna med att bli överraskad och en hel drös minnen att bära med dig. ❤

Leave a Reply